Det började med en gammal grannfejd om en båtbrygga. Nu, tjugo år senare, har konflikten vuxit till en förbittrad strid där grannarna tvingas välja sida: för eller emot strandhusen vid Pettersbergsbryggan.

mälarhöjden
petter beckman
petter@sodrasidan.se
– Ser du den lilla kajkanten nedanför båthuset där borta? Det var den enda brygga som fanns när jag flyttade in här 1987. Vi var 36 villaägare som slogs om båtplatserna. Det var så det hela började…
Håkan Jostemyr, egen företagare i miljöteknik, pekar tvärs över den lilla viken där Pettersbergsvägen tar slut.
Insvept i snö ligger här den vackraste och mest exklusiva raden av strandtomter i Mälarhöjden, med klättrande funkisvillor som för tanken till Rivieran eller Lago di Garda.
– Alla ville åt bryggan, men markägaren vägrade gå med på en utbyggnad. Fejden hade pågått i decennier, och nu blossar den upp igen, säger Håkan Jostemyr.
I början på 1990-talet såg bryggfrågan ut att ordna sig med ett par provisoriska pontoner som förankrades i den dyiga viken, där ingen granne klagade. Nu fick alla båtar plats.
– Men vi blev helt tagna på sängen när det visade sig att vår granne Thorsten Nilsson, som varit med och fixat bryggan, hade passat på att köpa hela vatten- och strandområdet för eget bruk, utan att någon visste det, säger Håkan Jostemyr.
Och nu har denne Thorsten Nilsson, pensionerad polis och säkerhetskonsult med flera släktingar i området, kastat in den sprängladdning som håller på att rasera grannsämjan totalt:
Där pontonbryggan ligger idag vill han bygga tre ganska stora parhus precis i strandkanten, på den sista lediga markremsan vid naturreservatets gräns.
Och eftersom han äger stranden kan han i princip stänga ute grannarna från de åtråvärda båtplatserna om de inte går med på hans villkor.
– Titta, såhär höga blir husen. 13,5 meter! De kommer att skymma hela utsikten och förstöra entrén till naturreservatet, säger Håkan Jostemyr och visar på den brädbit som spikats upp för att alla ska se hur högt det blir.
Thorsten Nilsson förstår inte alls invändningarna. Han tycker själv att han gör grannskapet en stor tjänst: bredvid husen ska han bygga en ny, permanent båtbrygga, som också allmänheten har tillgång till. Och dessutom förlänga ett dagvattenrör som förpestat viken i decennier, så att föroreningarna hamnar lite längre ut.
– Folk borde vara tacksamma. Jag värnar ju om miljön, säger han.
Flera av villaägarna har också uttryckt sitt stöd för projektet: äntligen försvinner de slyiga och otrygga strandbuskarna, tycker de.
Men Håkan Jostemyr är starkt emot bygget, liksom 13 andra grannar som skrivit ett gemensamt protestbrev till kommunen. De pekar på naturvärdena som förstörs och får stöd av Naturskyddsföreningen, Hembygdsföreningen och nätverket för Sätraskogens naturreservat.
Thorsten Nilsson kontrar med en lite trött suck.
– Folk är alltid emot att få sin utsikt störd. Men det är ju inget nytt. Varje nybygge, varje tillbyggnad stjäl ju utsikten från någon annan. Varför motsätter man sig just det här? Det måste handla om avundsjuka, säger Thorsten Nilsson.
Nu hårdnar konflikten, ju närmare avgörandet kommer. Motståndarna har gått runt och samlat namnunderskrifter, Thorsten Nilsson har gått runt med ett eget avtalsförslag, vilket tvingar folk att ta ställning. ”Den psykosociala miljön påverkas” klagar en av grannarna i ett brev till kommunen.
De villaägare som vill ha båtplats i framtiden måste lova att de inte ska överklaga detaljplanen. Hittills har nio skrivit på.
– Det är helt oseriöst. Jag känner flera som gjort det trots att de inte alls vill att husen ska byggas, bara för att inte missa chansen till en bryggplats, säger Håkan Jostemyr.
Thorsten Nilsson borstar av sig kritiken:
– Det är inget konstigt med ett sådant villkor. Vill man ha en bryggplats kan man inte samtidigt medverka till att försena hela projektet. Det säger ju sig självt.
Men motståndarna försöker ta sig ur dilemmat.
– Jag tror att vi kan hitta ett annat sätt att ordna bryggplats, säger Håkan Jostemyr.

”Enda syftet var stoppa bryggan”
Spekulationerna om hur Thorsten Nilsson egentligen lyckades köpa strandremsan är hett stoff bland byggmotståndarna: kan det verkligen ha gått rätt till?

mälarhöjden
petter beckman
petter@sodrasidan.se
– Struntprat, säger Thorsten Nilsson och försvinner in i huset för att ta fram ett brev, där den tidigare markägaren Claes-Göran Vinge, vd för fastighetsbolaget Fågelbro AB, klargör bakgrunden.
– Under slutet av 1960-talet fick min svärfar option på att köpa fastigheten om den blev till salu. Genom att bli ägare till fastigheten kunde han skydda sin värmeanläggning som ligger i sjön och förhindra att det byggdes en båtbrygga utanför hans eget hus, berättar Thorsten Nilsson.
Köpet gick igenom 1993, till en köpeskilling av 25 000 kronor, med både svärfadern och Thorsten Nilsson som nya ägare.
Hade ni då någon plan att bygga bostäder?
– Nej, inte alls. Allt handlade om att min svärfar ville känna sig trygg.
Idén att bygga parhusen vid vattnet fick Thorsten Nilsson först 2007 när kommunen la fram sitt förslag om att bygga ett antal punkthus längre upp i backen.
– Det här är mycket bättre för miljön eftersom vi förhindrar en större exploatering. Och allvarligt talat, när man nu har gjort ett reservat av 264 hektar skog, hur kan det spela någon roll om 60 meter sly försvinner?